Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen här på bloggen. Anledningen till det är att aprilmånad har gått i sjukdomens tecken. Jag drabbades redan i mars av någonting så simpelt som hemorojder och dessa ställde till det ordentligt för mig. Trot besök hos husläkare och lättakuten i Östhammar med diverse olika medikament utskrivna gav det inte med sig. Resan till Ystad under påsk blev insälld då jag till slut inte kunde hantera smärtan utan blev inlagd på Akademiska i Uppsala. Efter mkt om och men blev jag till slut opererad med garanti att det skulle gå över. Så blev inte fallet utan jag fick ytterliggare en gång läggas in på avd på Ackis pga smärta och vidare undersökningar gjordes. Ingenting onormalt upptäktes och jag blev utskriven med försäkran att smärtan skulle klinga av. Jag väntar tålmodigt...

Jag mår bättre, jag har inte lika ont hela tiden men jag har ont. Stundtals så ont att jag inte kan hantera det utan måste äta starka smärtstillande tabletter.

Det bemötande och den vård om man nu kan kalla det vård jag har fått under denna tid har helt fått mig att tappa tron på den svenska sjukvården. Har du inte en livshotande sjukdom ses eller hörs du inte av sjukvårdspersonalen. Jag känner att jag inte blivit vare sig sedd eller hörd eller tagen på allvar och detta ffa inne på Akademiska sjukhuset. Att bli ifrågasatt, inte få information om vad som ska göras eller har gjorts samt hela tiden få höra att du inte är högprioriterad gör vare sig smärtan mindre eller förtroendet större.

Efter mina två inläggningar på olika avd känner jag mig traumatiserad av hela händelseförloppet. Såväl bemötandet som vården. Bestämmer mig för att kontakta patientnämnden och "klaga". Därifrån fick jag ett samtal idag och hon kunde inte förstå vad det var jag var så missnöjd med. Du har ju fått all tänkbar vård menade hon på. Jag påpekade då att jag faktiskt fick ligga nerdrogad i två dygn innan jag till slut opererades - är det vård? JA var svaret. Jag blir tyst i telefonen och svarar att OK då har jag helt farit i det blå vad det gäller vad som är vård, men nu vet jag bättre. 

Jag har en god kontakt med min husläkare och hoppas att via honom komma till botten med vad som har drabbat mig, varför, och hur jag kan förhindra att det sker igen.

 

Tjing Linda