Men vart tog våren vägen? I april och ffa då jag mådde som sämst så var det fantastiskt vårväder, ja nästan sommarvärme tom. Nu när det är massor av saker som ska uträttas utomhus är det kallt och regningt. 

Trots bristen på fint väder har vi iaf fått stängslat nytt sommarbete. Det är våra nya grannars mark som vi får nyttja å nu har vi småhästarna (Vilja, Sunita å Safira) gåendes där till deras stora förtjusning. 

Maräng är riktigt stor och tjock om magen nu. Juvrerna börjar fylla sig lite oxå. Hon är beräknad 6 juni så det är inte så långt kvar. 

Imorgon åker Pierre och Miranda till Berlin. Miranda fick resan av oss i studentpresent. Hoppas de får fint väder och får en fin upplevelse. Det värmer i ett modershjärta när ens barn uppskattar varandras sällskap och gör saker tillsammans.

Jag har återhämtat mig skapligt från min sjukdomshistoria. Har ont ibland men det har blivit bättre. Jag får ha tålamod men längtar så sjukt mkt efter att sätta igång med ridningen på riktigt igen. 

I veckan som kommer hoppas vi på att hovis kan dyka upp, å då ska även Safira få skor på så vi kan sätta igång henne. Veckan efter det är det dax för henne att åka på betäckning, spännande!!!

I fredags fyllde Pierre 21 år. Herregud vad tiden går fort, min lilla Pirre eller Pekka som förändrade mitt 20-åriga liv totalt när han kom till världen. Att man kunde älska någon så mkt var helt nytt för mig. Jag brukar säga att han var min lilla försökskanin, orutinerad å ovetandes om allt som jag var vid den tiden. Men så blev han en himla bra människa oxå. Det gäller förövrigt för alla mina barn.

"Lillebror" har legat sjuk nu i helgen. Feber och lite kräkig, usch! Klasskompisarna har varit sjuka i omgångar så det är väl det han drabbats av kan jag tro. Hoppas han piggar på sig snabbt så vardagen återgår till det normala, det är ju då han trivs bäst.

 

Tills nästa gång...

 

Tjing