Livet på landet får mig hela tiden att utvecklas som människa. Bl.a. har jag numera lärt mig att köra traktorn. Har insett att jag faktiskt måste kunna hantera den själv. Det har varit mkt praktiskt och smidigt att bara kunna säga åt Tony att nu behöver vi en ny höbal där eller där. Men eftersom han numera jobbar lite titt som tätt på vägen, blir logistiken mer sårbar om det bara är han som kan göra de sysslorna. Jag har ju dessutom ansvar för våra grannars hästar när de jobbar på annan ort så även där behövs det köras storbalar ibland. 

Hösten har kommit till norra Uppland men trots det har vi hyggligt varmt fortfarande och det gillar jag. 

Men när dagarna blir kortare och är allmänt grådassiga lämgtar man mer än någonsin till lite sol och värme. Detta trots att vi hade en kanonsommar som varade länge in i september.

Jag får ju dagligdax erbjudande från diverse researrangörer och i förra veckan kom ett som vi inte kunde motstå. Jag och Tony åker 1 vecka till Tunisien i november. Jag räknade ut att det faktiskt är 14 år sedan jag och Tony var utomlands 1 vecka ensamma. Det var bröllopsresan till Brasilien! Vi har ju varit ute och rest mkt under åren men då med hela familen eller delar av den. När Tony och jag ska resa bort tillsammans måste vi ju se till att Kevin blir omhändertagen på ett bra sätt. Den här gången blir det en kombination av korttids, assistent Ingrid och Miranda som gör det möjligt för oss att överhuvudaget kunna åka.

På hästfronten snurrar det på. Leonore, Marängs fölunge ska vänjas av på nätterna from idag. Hon blir ju 5 mån nu 2 november. Miranda och Maräng har börjat sina träningar för Jessica Rick. Skillnaden är att det numera är på måndagar och på Upplanda istället som förut på fredagar i Gimo.

Jag ska börja rida för en ny tränare som heter Marie Johansson, Fribergarytteri. Första gången är på torsdag, ska bli så spännande!!! Lovar att återkomma med kommentarer om det.

 

Tjing Linda